Category Archives: Film TV Teater

Bestiarium

Jag har fått tillskott i min bokhylla. Ett litet husdjur som kanske kan växa till en riktigt trevlig kompis till Hundet och mig. Jag hoppas den trivs.

2014-10-21 14.13.292014-10-21 15.00.082014-10-21 15.01.36

För säkerhets skull har jag den under glas till den kläcks.


Lysande Alien ägg med facehugger från scifishop
Den var lite mindre än jag förväntade mig men det är alltid så. Den är jättefin, facehuggern hoppar upp och kramar folk precis som den ska.

 

The Maze runner

av James Dashner kommer snart på bio. Är detta den senaste Hunger games? Da Vinci koden? Tja kanske.

Den har vissa likheter med båda. Den har ett rasande tempo med mer fokus på fart och spänning än karaktärer och världsbygge. Den är intressant och medryckande, en riktig bladvändare.

Thomas vaknar i en svart låda utan minne. Han befinner sig i en enorm labyrint och, som i en variant av Flugornas herre, har ett gäng pojkar byggt et pseudosamhälle där. De odlar mat, har boskap och både fängelse och gravplats. de som varit i labyrinten längst har varit där i två år. Thomas visar snart att han är exceptionell. Han överlever en natt i labyrinten trots att Grievers, maskinliknande jättesniglar, jagar där. Han har fragmentariska minnen som visar sig avgörande.

Ewan Morrison hävdade i the Guardian att ”YA dystopias teach children to submit to the free market, not fight authority”. Han har en del intressanta poänger och även om jag bara läst en av de tre serier han hänvisar till kan jag konstatera att Maze runner platsar klockrent i anti-socialism-fållan.
I ‘the Glade’i mitten av labyrinten har pojkarna allt de behöver, mat och förnödenheter levereras regelbundet, inklusive specialiserat serum mot grievergift. Dörrarna till labyrinten stängs varje natt så de har trygghet, mat och sjukvård, utan att själva veta hur det kommer till dom. Det är en typisk vrångbild av socialiserad medicin, socialbidrag mm.
Thomas har en inbyggd fördel, medfödd överlägsenhet som gör honom till hjälten och dessutom kretsar ungarnas motivation för att bryta labyrinten nästan uteslutande om att återgå till kärnfamiljen.
För att ytterligare understryka bokens poäng är regler, ordning och reda grundläggande det lilla pseudosamhället. Thomas bryter mot reglerna men ifrågasätter dem aldrig. Han förlåts för att hans regelbrott räddar liv men det är lätt att se att han dessutom inte hotar reglernas grund utan snarare stärker dem. Bokens konservativa moral lyckas på så sätt slå mot båda Ondskans grundpelare: Socialism och Anarkism.
Jag har inget problem med det. Det är snyggt och bra upplagt

Mitt enda problem är att eftersom Thomas är så lydig så tappar världsbygget i kraft. Flera spektakulära scener missas eftersom Thomas lydigt accepterar när Newt (vice-presidenten) säger ‘Det går inte’. Jag säger inte att det är så att de antagligen har fel men Thomas accepterar detta som sanning utan att blinka och därför får vi tex aldrig se labyrinten uppifrån (Man kan inte klättra upp på den) eller underifrån. Vi får heller aldrig se den utifrån eftersom Thomas i sin messiasroll gör att efter två års kamp löser labyrinten upp sig själv en vecka efter han kommit dit. (En politisk metafor? Socialism kan aldrig ‘lösas’ inifrån?).

Det är det som drar ner betyget från jättebra till bra. Det är en habil, spännande bok utan vidare djup. Jag tror att det kan bli en trevlig matinéfilm i höst