Category Archives: recension

What if Tolkien was American

2015-07-26 08.04.59”Tolkien is the father of Fantasy, and J.R.R. Tolkien was a British author writing mythology for the British people. Of course, feudalism features heavily in his work. And that was when I asked myself the question that got me started writing Cold Iron: What would Fantasy look like if Tolkien had been American?” Stina LeichtScalzi’s Big Idea

2015-07-26 08.03.30

 

 

Cold Iron tar sitt avstamp med Nels, kronprins i Kungariket Eledore. Han och hans tvillingsyster är sexton och av rasen kainen. Vanligtvis utvecklar kainen sina magiska förmågor vid denna tiden men inget tyder på att Nels har den kungliga magin att kunna Befalla. I ett överfall av människor från regnumet Acrassia tvingas Nels in i ett helt nytt spår. Han dödar. En kainen som har tagit ett liv har bara en väg framåt, armén. På grund av kainen tabu mot död och blod kan han aldrig ta tronen.

146622Leight har tagit inspiration från olika delar av den amerikanska historien. Kainen kungariken är ett sammelsurium av olika klaner och folk som samlat sig i nationer, inspirationen från indianernas historia (men även USAs smältdegel finns med) är tydlig men funkar bra. Människorna har ett fotfäste i Acrassia och för ett krig mot Eledore och introducerar musköter och pistoler mot kainen magi. Variolaepedemin som plågar Eledore har också sitt ursprung i amerikansk historia.

Hon har också tagit inspiration direkt från Tolkien. Tolkiens alviska var inspirerad av Finska så Leicht tog inspiration för kainen från Finland. Detta syns mest i diakriter, namn och, lite grand, i kulturen. Jag har tidigare klagat på slumpartad och förvirrad användning av diakriter som om de vore enbart bokstavsbling utan mening, påverkan eller betydelse. Leicht använder diakriter på ett sätt som känns genomtänkt och logiskt (se kartbilderna).

Jag är mycket imponerad och sugen på nästa del. Cold Iron är en klockren fyra. Den lider lite av dålig karta och bristande stringens i det militära aspekterna men för att vara skrivet av en civilist är det helt godtagbart. Är du inte, som jag, en kartfetischist så behöver inte kartan störa heller. Se den inte som muskötfantasy utan som fantasy med musköter så är du på rätt spår.

 

 


Cold Iron finns även på Adlibris och Bokus

First contact

429b1701f0620d49d669d23e6d1c3055dc8a59084892c880a5b8377cJag hittade en kul twist på First contact konceptet. Amplitut och Weave har utkämpat ett tusenårigt krig. Amplitur har ett allt övergripande Syfte (the Purpose) i vars namn de erövrar, genmanipulerar och designar om alla raser de kommer i kontakt med. Mot dem står the Weave, en lös allians av fria raser som kämpar för sitt oberoende. Men de har träffat på en värld fylld av anomalier och en ras av monster: Människan!

Istället för att sätta människan som en slag allmän medel, en standard är vi i den här boken monstren. Amplitur och Weave är lika rädda för oss. Hur ska man hantera en ras som frivilligt dödar medlemmar av den egna rasen? Varelser som är uttalat psykotiska?

Det är ett kul koncept men boken är bara medelmåttig. Så A Call to Arms av Alan Dean Foster får en stark trea.


 

Call to Arms finns på Bokus 

Rapture

raptureNyxnissa so Daschem är tillbaka. Hon har gömt sig vid den Druciska gränsen i sju år men det går inte längre.

Rapture är Kameron Hurleys tredje del i serien Bel Dame Apokrypha

För dig som ogillar spoilers men vill veta om en serie håller hela vägen fram så kan jag lugna dig. Bel Dame håller hela vägen. Den griper tag och sedan åker det bara hela vägen utan att göra avkall på realism och brutalitet. Läs den, läs den nu!

 

*   *   *   Spoilers nedan   *   *   *

 

Först måste jag säga att jag älskar världsbygget. En ofärdigt terraformad värld där terraforming bioagenter har spårat ur, används som vapen, designas och redesignas kontinuerligt av motstridiga intressen skapar en intressant klangbotten mot vilken historien berättas. Hurley kan också konsten att plantera och avslöja saker om världen som ger mersmak. På Umayma begraver man inte sina döda, man kremerar dem. Nyx hugger huvudet av de hon jagar ner och i bok två avslöjas varför. När Nyx blir dödad visar det sig varför det är så viktigt att just hugga av huvudet. I bok tre får vi se vad som händer när man begraver en död kropp utan att kremera den. (Ras Tiegans be crazy!). Alla dessa detaljer spelar in på historien och ger den djup och trovärdighet.

Rhys, Nyx Khos och Eshe har alla troliga karaktärsbågar. Mellan varje bok går det en rimlig mängd tid. Mellan bok två och tre har det gått sex-sju år. Nyx har slagit sig ner vid havet i Drucia, Rhys har tvingats lämna Tirhani och bosätta sig i Khairia. Han äktenskap har dessutom drabbats av de självklara följderna av att Nyx drabbat deras liv. Det är lätt att skriva, ”Han bosatte sig i Tirhani med sin fru och barn. Sedan levde de lyckliga ever after.” Men hur troligt är det egentligen? Din historia sätter spår och det kostar att överleva. Så till skillnad från, tex, Harry Potter där världsomvälvande saker händer varje termin, var och en tillräckligt för att ge huvudpersonerna PTSD så är Nyx och Rhys historia utsträkt över ett helt liv. Nyx är gammal, stel och börja bli gråhårig. Inte för att hon mjuknat något för det.

Insatserna är högre än någonsin, farorna värre, kostnaden högre och såren djupare.

Som sig bör.

 

God’s War & Infidel rec


Rapture finns hos Adlibris och Bokus

Mörkt, brutalt och skalbaggar!

129203

God’s War av Kameron Hurley

Nyx är prisjägare. Hon jagar ner desertörer från fronten och skär av deras huvuden. Hon är sliten och utfattig och på senaste jobbet var hon tvungen att sälja sin livmoder för att ha råd att gå vidare. Nasheen och Chenja har varit i krig under lång tid och virusbomber och köttätande skalbaggar regnar ner över städerna på frontlinjen.

När Umayma koloniserades från sina månar hade ‘magikerna’ kämpat länge med att göra planeten beboelig. Resultatet är bara halvfärdigt, stora delar är fortfarande obeboeliga med stora öknar och djungler fulla av gigantiska skalbaggar, parasiter, tusenfotingar och giftiga svärmar av insekter som inte går att kontrollera. I kriget är det genetik och sjukdomar som är det huvudsakliga vapnen.

Nyx är en bel dame, en av Nasheens elit av kvinnliga krigare, mördare, jägare. Hela Nasheen är nästan tomt på män. De tjänstgör vid fronten mellan tonåren och fyrtio års ålder. I de vakuum de lämnat har kvinnorna tagit många av deras roller. I Chenja hålls kvinnorna fortfarande beslöjade och i hemmet. Nyx är en anti-hjälte av monumentala mått. Hon är bitter, skadad och härjad. Hon blir nerslagen fängslad men reser sig alltid upp igen.  ”Hon får Han Solo att se ut som en småscout.”* Ibland känns det som att hennes enda superkraft är att hon är väldigt svår att få ihjäl.

Hurley leker med könsroller, hudfärg och sociala strukturer. Hon tillbakavisar determinism men håller strikt på kausalitet. Olika samhällen har samma ‘problem’, alla pojkar är borta vid fronten, men Nasheen och Chenja väljer helt olika lösningar på ‘problemet’. Båda samhällena är trovärdiga och välgrundade. De andra länderna på Umayma, Tirhani, Ras Tieg och Murthia, känns också stabilt uppbyggda och gestaltas i Nyx ‘rag tag team’.

 

 

 

*   *   *   Spoilers   *    *   *

133243God’s War följs av Infidel.

Rhys, Nyx svarta gudstrogna, medelmåttige magiker har lämnat henne och kriget för det rika och fredliga Tirhan. Nyx har trots att hon överlevt att arbeta för Drottningen mot the Bel Dame council inte återtagits i samhället. Som ex -soldat, ex-legoknekt, ex- statlig lönnmördare och föredetta fängelsekund har hon nu bara barnvaktsjobb för de rika och höga i Musthir. Att vaka och vakta över familjemedlemmar till diplomater som är för snåla för att betala för någon med högre kvalitet eller mindre fläckat förflutet. Men hennes historia med Drottningen och Bel Dame-rådet drar in henne igen och för henne tillsammans med Rhys än en gång. Han och Khos har bildat familj och fått barn men kan de tänka sig att hjälpa henne igen?

Jag gillar verkligen att Khos och Rhys faktiskt får lämna teamet och bilda familj. Men så klart kan de inte helt dra sig undan problemen på Umayma och de dras in i handlingen igen. Det välmående Tirhani känns för mig väldigt Svenskt så muslimskt som det är. Intressant.

Detta är den andra bokserien med en mustig och tät miljöbeskrivning. Där finns det en likhet med Ancillary (inte bara i att det är kvinnlig författare och kvinnlig protagonist). Den höga kvaliteten och det antropologiska anslaget är en annan likhet.

Superbra.

Läs!

Del tre Rapture är beställd!

 


*Lauren Beukes blurb.

God’s War finns även på Adlibris och Bokus
Infidel finns även på Adlibris och Bokus

Själv eller ensam

Ancillary_Sword_Orbit_coverBreq har överlevt sin konfrontation med Kejsaren Anaander Mianaai. Detta är andra delen i Anne Leckies  Ancillary -serie.

Så. Djävla. Bra!

   *   *   *Spoilers nedan   *   *   *

Breq har fått ett rymdskepp som heter Mercy of Kalr och har fått uppdraget att säkra Athoek-systemet. Det enda uppdrag som hon skulle kunna acceptera. På Athoeks station jobbar Löjtnant Awns syster som biolog. Löjtnant Awn som Breq älskade när hon var Justice of Torrens, Löjtnant Awn som hon mördade på order av Kejsaren. Som knäckte henne och bröt hennes lojalitet.

Utrustad med ett skepp och ett nytt namn, Breq Mianaai, reser hon till Athoek. Väl där väljer Leckie att, istället för att bredda fokus och ta in halva galaxen, att snäva in fokus. Hon skriver om hur Radch’s imperium fungerar och (!) hur det borde fungera. Breq är i princip befriad av all lojalitet och fri att agera efter eget huvud. Hon är själv, kanske för första gången. Hon väljer att satsa på korruption och förtryck i ett försök att stabilisera systemet inför ett förväntat angrepp eller imperiets sammanbrott. Gräv där du står. Det speglar också krigets realiteter; Månader av väntan följt av minuter av gastkramande panik. Men bara för att man väntar på att nästa katastrof ska inträffa kan man inte vara overksam.

Men samtidigt som Breq ger oss en unik insyn i livet i Rach imperium är hon också ensam. Innan var hun ett rymdskepp med tusen kroppar. Nu är hon en ensam kropp utan möjlighet att låta en kropp vila medan en annan arbetar. Vi får en insikt i hur skeppen lever med sin besättning och med sig själva. En spännande resa in i hur ett rymdskepp umgås med sig själv, ett rymdskepps inre liv.

640px-Tea_leaves_steeping_in_a_zhong_čaj_05Also there is tea. Lots of tea!

Kommentarer har liknat Ancillary med Iain M. Banks Culture och även LeGuins Mörkrets vänstra hand. Jag kan se var associationerna kommer från. En djup förståelse för kultur, antropologi och ett intresse att utforska det. Men Ancillary är något helt och hållet eget. Jag är smärtsamt nyfiken på nästa bok och vad som finns bakom spökporten!


Ancillary Sword finns hos Adlibris och Bokus

Ancillary Mercy kommer oktober 2015?

Xenophilia

2767_23_06_11_1_29_58Cold skin av Albert Sánchez Piñol är en Lovcraftiansk rysare med drag av Innsmouth. Huvudpersonen har tagit ett jobb som meteorolog på en liten ö i Sydatlanten. Den är knappt mer än en sandrevel men där finns en väderstation och ett fyrtorn. I ett år ska han registrera väderdata och dokumentera djurlivet. När de anländer börjar de genast inse att något är fel. Den förre meteorologen är försvunnen men i fyrtornet hittar de en man som vägrar berätta vad som hänt honom.

Huvudpersonen slår sig ner i väderstugan och fartyget lämnar för att inte återkomma på ett helt år. Redan första natten överfalls han av monster.

Piñol bygger upp en fascinerande berättelse med spännande byten av fokus, intressanta problemställningar och, som jag gillar, en sjuk rekursivitet i berättelsen som överraskar och fångar.

Klart värd att läsa om man gillar Dagon!


Cold skin finns även hos Bokus

 

Bestiarium

Jag har fått tillskott i min bokhylla. Ett litet husdjur som kanske kan växa till en riktigt trevlig kompis till Hundet och mig. Jag hoppas den trivs.

2014-10-21 14.13.292014-10-21 15.00.082014-10-21 15.01.36

För säkerhets skull har jag den under glas till den kläcks.


Lysande Alien ägg med facehugger från scifishop
Den var lite mindre än jag förväntade mig men det är alltid så. Den är jättefin, facehuggern hoppar upp och kramar folk precis som den ska.

 

En trevlig eftemiddag

2014-10-16 12.19.38med Sara Lövestam. Mellan två böcker i läshögen dök Sara upp i bibliotekets beställningshylla och sa ”Hej! Nu är jag här. Va? Kommer du inte ihåg att du beställde mig? Jag vill bli läst. Jag handlar om Verb! Verb betyder handling, att något händer och det som ska hända är att du läser mig. Läs! (Det är ett Imperativ.) Läs! Läs mig nu!”

Sara är ordnörd och vill berätta om verbens värld. Hur de böjer och krumbuktar, vem de har sex med och hur deras barn ser ut. Hon förklara att bara för att Futurum inte existerar i Svenska betyder inte det att du slipper planera för framtiden genom att berätta att även om engelsmän, så klart, ofta är kissnödiga så finns inte ordet kissnödig på engelska! Det är till stor del exemplen och mellantexterna som är behållningen men även kunskapen om verb har fått mig att vilja ha mer modalitet i mitt språk. Ord är kewla och verb är inte de okewlaste av dem.

Konjugationer, modus och supinum! (Jag älskar participer)

Grejen med Verb är en kort bok om verb. Den läser du på en eftermiddag (och en bit in på lördagsnatten) och du kommer att älska den!


 

Grejen med verb finns också på Bokus

 

*

The Maze runner

av James Dashner kommer snart på bio. Är detta den senaste Hunger games? Da Vinci koden? Tja kanske.

Den har vissa likheter med båda. Den har ett rasande tempo med mer fokus på fart och spänning än karaktärer och världsbygge. Den är intressant och medryckande, en riktig bladvändare.

Thomas vaknar i en svart låda utan minne. Han befinner sig i en enorm labyrint och, som i en variant av Flugornas herre, har ett gäng pojkar byggt et pseudosamhälle där. De odlar mat, har boskap och både fängelse och gravplats. de som varit i labyrinten längst har varit där i två år. Thomas visar snart att han är exceptionell. Han överlever en natt i labyrinten trots att Grievers, maskinliknande jättesniglar, jagar där. Han har fragmentariska minnen som visar sig avgörande.

Ewan Morrison hävdade i the Guardian att ”YA dystopias teach children to submit to the free market, not fight authority”. Han har en del intressanta poänger och även om jag bara läst en av de tre serier han hänvisar till kan jag konstatera att Maze runner platsar klockrent i anti-socialism-fållan.
I ‘the Glade’i mitten av labyrinten har pojkarna allt de behöver, mat och förnödenheter levereras regelbundet, inklusive specialiserat serum mot grievergift. Dörrarna till labyrinten stängs varje natt så de har trygghet, mat och sjukvård, utan att själva veta hur det kommer till dom. Det är en typisk vrångbild av socialiserad medicin, socialbidrag mm.
Thomas har en inbyggd fördel, medfödd överlägsenhet som gör honom till hjälten och dessutom kretsar ungarnas motivation för att bryta labyrinten nästan uteslutande om att återgå till kärnfamiljen.
För att ytterligare understryka bokens poäng är regler, ordning och reda grundläggande det lilla pseudosamhället. Thomas bryter mot reglerna men ifrågasätter dem aldrig. Han förlåts för att hans regelbrott räddar liv men det är lätt att se att han dessutom inte hotar reglernas grund utan snarare stärker dem. Bokens konservativa moral lyckas på så sätt slå mot båda Ondskans grundpelare: Socialism och Anarkism.
Jag har inget problem med det. Det är snyggt och bra upplagt

Mitt enda problem är att eftersom Thomas är så lydig så tappar världsbygget i kraft. Flera spektakulära scener missas eftersom Thomas lydigt accepterar när Newt (vice-presidenten) säger ‘Det går inte’. Jag säger inte att det är så att de antagligen har fel men Thomas accepterar detta som sanning utan att blinka och därför får vi tex aldrig se labyrinten uppifrån (Man kan inte klättra upp på den) eller underifrån. Vi får heller aldrig se den utifrån eftersom Thomas i sin messiasroll gör att efter två års kamp löser labyrinten upp sig själv en vecka efter han kommit dit. (En politisk metafor? Socialism kan aldrig ‘lösas’ inifrån?).

Det är det som drar ner betyget från jättebra till bra. Det är en habil, spännande bok utan vidare djup. Jag tror att det kan bli en trevlig matinéfilm i höst