Category Archives: skräck

Xenophilia

2767_23_06_11_1_29_58Cold skin av Albert Sánchez Piñol är en Lovcraftiansk rysare med drag av Innsmouth. Huvudpersonen har tagit ett jobb som meteorolog på en liten ö i Sydatlanten. Den är knappt mer än en sandrevel men där finns en väderstation och ett fyrtorn. I ett år ska han registrera väderdata och dokumentera djurlivet. När de anländer börjar de genast inse att något är fel. Den förre meteorologen är försvunnen men i fyrtornet hittar de en man som vägrar berätta vad som hänt honom.

Huvudpersonen slår sig ner i väderstugan och fartyget lämnar för att inte återkomma på ett helt år. Redan första natten överfalls han av monster.

Piñol bygger upp en fascinerande berättelse med spännande byten av fokus, intressanta problemställningar och, som jag gillar, en sjuk rekursivitet i berättelsen som överraskar och fångar.

Klart värd att läsa om man gillar Dagon!


Cold skin finns även hos Bokus

 

Bokmässa

och jag är inte där. jag har drabbats av arbete, detta är prekariatets lott. Men jag kommer att synas i vimlet genom en viss marknadsföring av en viss bok. En mer utförlig recension kommer när den är närmare handeln.

 

 

Vackra Kyrkor

Vackra Kyrkor jag besökt, och de fruktansvärda väsen jag där mött av Johannes Pinter från Eskapix

När benen sjunger …

Bone song av John Meaney är en mörk deckare i en stad där solen aldrig skiner, där kvicksilverregnet hamrar mot trottoaren och fängslade andar driver all infrastruktur. Tristopolis är en fängslande blandning av klassisk deckar-noir San Fransisco, steampunkish gotisk stil och spökhistoria. Vampyrer, zombies och fenvargar delar staden med människorna.

Karaktärsporträtt

En lönnfet, frånskild supande snut är så hemskt vanligt att det är en direkt lättnad att Donal Riordan är bra på sitt jobb, övar pistolskytte och joggar! Han gnäller för sig själv om joggandet och säger om man hoppar över en dag så är det lättare att hoppa över två. Mycket trovärdigt och Meaney använder det också för att introducera miljöer som annars vi kanske inte fått se i staden. Mycket snyggt gjort.

 Det är också kul att se honom porträtterad som en i grunden hygglig kille som inte ännu är bitter och cynisk utan artigt hälsar på hissandar och andra bundna slavsjälar. Hans beteende ger intrycket av samhället en känsla av apartheid Sydafrika utan att direkt sätta kampen mot slaveriet i första rummet. Kritik av apartheid behöver inte fokusera på själva krossandet  av förtrycket för att vara gripande.
Jag kan verkligen rekomendera både Bone song och Black blood.

 Finns även hos Adlibris och Bokus
Så även Black blood

Sympathy For The Devil

133174Please allow me to introduce myself
Jag är en man av stil och smak

av Anders Fager.
Vi är tillbaka i Fagerland, ett Stockholm där mystiska kulter, Ordnar, gamla gudar, monster och mysterier bakom varje hörn.

Har du inte läst Samlade Svenska Kulter så är denna bok ganska svår att följa, den är en direkt fortsättning på Jag såg henne i dag i Receptionen.

Inledningen är ett studiebesök av Lajvgruppen EMP till en hemlig Ordenslokal som de ska hyra för ett lajv. Igenkänningslycka och Fagers snabba stakattospråk gör att du inte har mycke val, du sitter i källaren med de andra. Fast och fascinerad.

Den huvudsakliga historien handlar om CeO Molin. Biblioteksporr! Bok & Biblioteksporr! Vi känner CeO från Receptionen som Cornelias pojkvän. Han jobbar på Kungliga Biblioteket och handlar med arkana böcker och leker med magi. Det är han som har de bästa festerna:

”CeO har koll. Det finns inga alternativ. Han har stil och smak och järnkoll. Även om det är svårare att hålla ihop vissa dagar. Som idag. En onsdag i december. Snöyra och Rågsvedsgrå morgon.”

Fager introducerar oss för de viktigaste kulterna, för Holger Bertholtz (Svarte Bert) och lägger upp något av deras historia. Flickorna från Borås, Dahlbergh, Kalim. Och genom alltihop går Ingemar Fredman.

En man är en tajt och väl sammanhållen story. Men det är något som saknas. Något jag saknar. I Kulter var det flera återvändsgränder, stickspår, kvinnor som la ägg, Västerbron (som fick byggas om efter att Samlade Svenska kom ut) och Dagondyrkare. Kulter var spretigare och mer förvirrad. Det är en aspekt som passar väldigt väl med Fagerland. Galenskap och förvirring, stickspår och tentakler.
Jag saknar det lite i romanerna.

En man av stil och smak är en stram, fartfylld skräcktext som drabbar dig under en mörk helg med åska utanför och mörkrädsla innanför fönstret. Missa inte den chansen!


 

Finns även på Adlibris och Bokus

 

Authority

authorityHemliga organisationer är inte en säker arbetsmiljö. Särskilt inte om de ska hålla hemliga områden invaderade av okända entiteter bakom en rökridå av lögner som ‘miljökatastrof’ och militär taggtråd.

JohnRodriguez har just blivit tillförordnad chef för Southern Reach. I linje med organisationskulturen kallar han sig för Control. Han möts av en organisation drabbad av lång tids nedskärningar, fientlighet mot en ledning som inte förstår verksamhetens lokala problem och en vice direktör som fortfarande är lojal mot Direktören som försvunnit i Area X, förmodad död. Control har även sina egna problem med en mindre än lysande karriär i Centrals tjänst. Nu ska han få Southern Reach på fötter vilket leder till att han måste konfrontera vad som pågår i Area X. Till sin ‘hjälp’ har han de överlevande från expedition 12, Biologen, Antropologen och Lantmätaren, Southern Reachs vetenskapsmän som har massor av data men ingen förklaring och sin egen mor som har en hög position i Central.

Mängden data och anekdoter är nästan lika handlingsförlamande som mängden teorier om vad ‘fenomenet’ kan vara. Lägg på det att det försegår värre saker på Southern Reach än gamla lokaler och en organisationsdeprimerad personal. Underligga saker börjar snart hända. Dagar och timmar verkar försvinna, golvrengöringsmedlet luktar ruttnad honung, vetenskapsavdelningen är minst sagt excentrisk. Vad är kontorspolitik/byråkratkrig om inflytande och resurser? Vad är en ossifierad organisation och vad är något mycket farligare?

Authority tar vid där Annihilation slutar men det är en helt egen bok. Den hade nästan kunnat vara fristående. Nivån av ‘hård vetenskap’ är inte lika hög som i Annihilation där Biologen verkade kunna allt om övergångsekologi, vare sig det var från skog till våtmark eller från våtmark till strand.  

Authority är precis lika bra som Annihilation och jag väntar med spänning på den tredje delen: Acceptance, som kommer i höst.


 

Authority finns hos Adlibris och Bokus.

 

 

Hypnos, skräck och hemliga organisationer

51501En expedition som ska utforska en farlig men orörd vildmark i Södra USA. Deltagarna är utskickade av Southern Reach, en underavdelning till ‘Central’ en FBI-liknande statlig organisation. De har hypnotiserats och kondidtionerats för att stärka deras motståndskraft.
Mot vad vet vi inte.

Vi vet bara att något är konstigt, mest på grund aav alla konstiga förhållningsregler; Ingen har namn utan kallas för sin funktion, Biologen, antropologen, psykologen och lantmätaren. Det finns underliga vita fläckar i deras kartor och förståelse av Area X.

Annihilation av Jeff Vandermeer är en reseberättelse slash dagbok av ‘Biologen’. Hon berättar om de olika växter och djur de träffar på och hur gruppen sakta bryts ner och vänds mot varandra. Varför har nästan ingen kommit tillbaka från expiditionerna före? Vad är så skrämmande med fyrtornet? Vart har alla andra tagit vägen och inte minst, varför har de så många konstiga föreskrifter och förhållningsregler från organisationen för att sedan få helt fria händer med vad de ska studera när de väl är inne i Area X?

Så jävla bra!


Annihilation finns även hos Adlibris och Bokus