Category Archives: Steampunk

Mer Krutmagiker

The Crimson Campaign av Brian McClellan är andra delen i The Powder Mage trilogy.

 

*   *   *   spoilers nedan   *   *   *

hämta

crimson-cover-proof_RPKriget är ett faktum i Adro och gudarna gör sig påminda i ‘De Nio’, dvs Adro, Kez och de andra länderna i McClellans värld. Fältmarskalk Tamas har lett sin armé till försvar för Adro i Surkovdalen och leder sina bästa brigader och alla sina krutmagiker för att slå till mot flanken ab Kez armé.
Taniel och hans följeslagare Ka-poel är fortfarande medvetslösa efter upplösningen i första boken. När de kommer in i historien har allt gått åt skogen, Adros armé är ledarlös och Kez magikercabal har lyckats negera krutmagikerna med sina sjuka Dr Moreauliknande experiment.
Adamat försöker rädda sina barn och sin fru som mästerspionen Lord Vetas kidnappade i förra boken.

McClellan lyckas att leda varje framgång till nytt mörker. Den nya republiken lever farligt, generalstaben verkar vara helt handfallen mot Kez enorma armé och Kresimir är med Kez. Tamas är avskuren bakom fiendelinjer och det blir smärtsamt tydligt att han var den ende som kunde hålla ihop koalitionen mot kungamakten.

Tamas, Taniel och Adamat är alla intressanta karaktärer men jag vill ägna några rader åt birollsinnehavarna; Taniels följeslagare Ka-poel är underbar. Han hävdade i första boken att han tog hand om henne, skyddade henne, men hon är en kick-ass hjältinna i egen kraft. Det blir mer och mer tydligt hur mycket hon gör för att skydda honom. Han blir allt mer medveten om hur mycket han är beroende av henne.
Tamas avlidna fru lever högst tydligt i alla hans val och hela hans motivation. Hans gräl med Vlora, krutmagiker och Taniels föredetta fästmö, är perifera för handlingen men saknar ändå inte djup och förståelse för hennes karaktär.
Adamats fru och barn är inte bara plotelement utan har egen historia och egen utveckling.
Missförstå mig inte, det är en mycket grabbig bok. Blod, våld och utförliga krigsbeskrivningar. Manliga män som är manliga med varandra. Äkta Dick-Litt. Men kvinnorna får utrymme också. Starka kvinnor, svaga kvinnor, kvinnor med makt och kvinnor berövade all makt. Lite beviset för att böcker utan kvinnor saknar något grundläggande.

Good Shit!

Jag längtar redan efter The Autumn Republic som kommer i februari.

American_Frontier_Black_Gun_Powder_Hornflintlock-pistol-gunpowder-flask-7413774

 

 


The Crimson Campaign finns även hos Adlibris och Bokus

Debuterande Muskötfantasy imponerar

Promise_of_Blood_book_coverI mitt sökande efter bra böcker har jag hittat detta guldkorn: Promise of Blood av Brian McClellan, första delen i Powder Mage serien.

Boken börjar med ett Cromwellianskt budskap;
”The Age of Kings is dead and I have killed it.”
Det sägs av Fältmarskalk Tamas, en mäktig Powder Mage och uttalas i kungens palats.

Världen är en klassisk fantasyvärld men utan den klassiska ‘eviga, oföränderliga medeltid’ som brukar användas i den genren. Tamas armé är en ‘tidigt modern‘ arme; Musketörer. De gamla magikerna kan manipulera magi på klassiskt vis, kasta eldbollar och blixtar, allt man förväntar sig av fantasymagiker. Samma kungahus har haft makten i fjortonhundra år, allt sedan Kresimir (Gud) satte dem på tronen. Men samhället har gått vidare, fackföreningar, industri och handel har utvecklats långt över vad klassisk fantasy kan hantera. När krut upptäcktes, upptäcktes också krutmagiker som kunde använda magi i samband med pistoler, krut och musköter. Handlingen är lite en tidig modern revolutionssaga (typ Cromwell) och en fantasy/urban fantasy konflikt.

Jag gillar verkligen att McClellan inkorporerar klassiska fantasyelement i sin historia, till skillnad från mycket steampunk, och gör det till en del av den centrala konflikten. Även om hela upplägget leder mig mot Cromwell* har den gamla Fantasy världen tvingat revolutionen att försenas tills teknologin närmats sig artonhundratalets. Kungens Cabalministär och fantasyvärldens logik har gjort kungamakten starkare än i vår värld vilket känns helt rimligt.

Handlingen kretsar kring Marskalk Tamas och en detektiv han anlitar på kuppens första natt, Adamat, för att lösa en gåta. När de dog sa samtliga av kungens magikabal orden ”Du kan inte bryta Kresimirs löfte” en av dem sa det med ett skott i hjärnan. Vad betyder det? Adamat kommer att dras närmare in i Tamas krets efter hand som hans utredning pågår.  Den tredje protagonisten är Taniel, en krutmagiker i armén. Hovintriger, dagspolitik och militärstrategi vävs i ett svart nät kring huvudpersonerna och handlingen blir aldrig tråkig.  Karaktärerna blir inte lidande heller. Flera briljanta biroller introduceras och arbetas upp successivt, de tre huvudpersonerna har djup och konflikter som gör att jag vill lära känna dem mer. Det enda negativa jag kan säga är att boken lider av dåliga kartor. Du har sett dem innan. Datorgenererade, floder som flyter uppför ett berg och ner andra sidan. Men jag är kartfetischist och jag kan ha  överseende.
Jag har redan beställt tvåan och har stort hopp om den.

 

I katalogen kallas den för GrimDark. Det är inte fel men i min hylla hamnar den på muskötfantasy.

matchlock1

 


*Cromwell var den första borgerliga revolutionen, dvs borgarklassen gör upp med kungamakten och adeln om dominans av samhället, som följdes av den Franska, Amerikanska fram till 1848 ungefär. I McClellans värld är det första gången som en kung avsatts överhuvudtaget.  Jag gillar också hur han använder dateringen för att säga att det är fjortonhundratal men inte vår världs 1400-tal! Detta är en egen värld.

Promise of Blood finns även på Adlibris och Bokus

In Dark Service

HuntS-FCS1-InDarkServiceUK_thumb[1]av Stephen Hunt är en genreöverskridande äventyrsroman som fokuserar på familjerna Carnehan och Lander och de mystiska gask, en ras människor med ‘fler skruvar på spiralen än vanligt folk’.

Jacob Carnehan är predikant i en sömnig gränsstad långt från äventyr och spänning. Han är en fridens man med fru och barn. Men han har en mörk historia som kommer att bli viktig. Han har skaffat sin son Carter en lärlingsplats på biblioteket där han förtvivlat kämpar mot tristess och en allt skarpare känsla av att vara instäng.

Duncan Landor är Carters bästa vän, eller snarare, han var det tills nyligen. Nu har en kvinna kommit emellan dem. Han är stadens rikaste mans son och arvinge.

En dag drabbas staden av ett angrepp av slavskepp och Duncan och hans syster Willow, kvinnan Adelle, Carter och en ung Gask rövas bort. Gaskens far och Jacob Carnehan ger sig ut för att rädda dem.

Karaktärerna är intressanta, speciellt Jacob och Khow men de är inte jättebra. Handlingen är bra men lite förutsägbar. Men världsbygget är enastående. Det är fint planterat, steg för steg, får jag upptäcka en oändlig värld. Bokstavligt oändlig. Världen är jättegammal och fattig på resurser. Gruvdrift är värdelöst eftersom jorden är sedan länge utarmad. I Weyland kommer all metall via karavaner från det rika och civiliserade södern. Norr om Weyland ligger Rodan som lever på än mindre resurser. Men det finns bibliotek nedspängda i klippan och ett radiogille som förmedlar kedjemedelanden från ’90 milion miles away’. (Jag fick slå upp avståndet och det är ganska långt.)
I en oändlig värld, i tid och rum, känns det rimligt att vissa grupper människor har utvecklats långt från medelmänniskan, det känns rimligt att man i Weyland kan ha en steapunkliknande kultur och samtidigt veta tillräckligt om genetik för talesättet ‘twists on the spiral’ utan att för den delen ha genetisk medicin och forskning.

Sammantaget är detta en skitbra bok med hopp om ännu bättre i tvåan (Foul Tide’s Turning) som kommer i maj nästa år.


In Dark Service finns även på Adlibris och Bokus

 

SWECON-rapport

Steampunktåget

Klick to enlarge

Så har årets Swecon gått av stapeln och jag var där. En enorm tillställning med författare, läsare och seminarier. Nytt för iår var att man, dels samkör med steampunkrörelsen och, dels att man har lagt hela tillställningen på Järnvägsmuseet i Gävle.

Gävle Järnvägsmuseum

Valet av lokal var på det hela taget ett genialt drag! Swecon var inträngt mitt i gamla järnvägslokaler, mat fanns i restaurangvagnen, en basar med steampunkprylar var inhyst mellan gamla lok och vagnar och (!) Festivalen fick ‘låna’ ett ånglok att steampunkifiera! [se bild höger]
Vissa av seminarierna, panellokalerna hade problem med ljud och genomspringning men kommittén gjorde ett fantastiskt arbete med de lokaler de hade.  Museet hade öppet som vanligt så  en hel del mondäner var också där men till skillnad från förra Swecon (som hade en välanvänd offentlig korridor rakt igenom området) så var de flesta intresserade och nyfikna, inte chockade och stirrande. Så det var plus och minus som vanligt; Förra Swecon hade underbara seminarielokaler men liten avgränsning mellan kongressen och allmänheten, årets hade problem med seminarielokaler men staket runt området och ånglok!

 Panelerna

Jag hade det stora nöjet och äran att sitta i både paneler och en gruppdiskussion. Det är både helvetiskt stressande, nervöst och vansinnigt roligt att vara med och skapa Swecon. Inte bara besöka utan delta.

Bokcirkel The Haunting of Alaizabel Cray av Cris Wooding

Jag fick en egen tågvagn(!) och en gopher för cirkeln. Den kom en deltagare. Hon hade läst alla böcker som skulle cirklas så hon var definitivt ambitiös.
En deltagare som läst boken. Hon gillade inte den. Men det blev en bra diskussion. Jag försökte förklara att det definitivt inte hans bästa bok, ge honom en chans.

Är mitt fandom fint nog? Paneldeltagare

Det var en allvarlig risk för att vi var för överens om att man ska vara snäll mot varandra. Jag tror att vi lyckades formulera lite konkreta tips om hur man kan undvika att nya fans känner sig trampade på för att deras fandom inte skulle vara fint nog. För vi var rörande överens om att alla fans är fina! Den enda lilla konflikt som dök upp var att Nene och jag ville hävda att man kan prata om objektiva kriterier för bra och dåligt medans Fia och Britt-Louise Viklund mer framförde att allt man tycker är subjektivt. Konkret var vi överens om att det är dumt att hävda att ‘Det du gillar är objektivt dåligt’ när någon tycker om något som du inte gillar, må det vara deckare, smurfar eller My Little Pony.

GenusApokalypsen, Moderator

En mycket intressant diskussion om könsroller i apokalyptiska skildringar. Panelen var ganska överens om att könsrollerna mer speglar författarens fördomar än faktisk forskning.

Cyberpunk, Moderator

Sista panelen på lördagen och sista panelen där jag deltog. Dessutom satt Cory Doctorow i panelen. Jag blev snabbt insatt i att jag som glad läsare av cyberpunk var katastrofalt dåligt insatt i cyberpunk och dess olika sidor och aspekter. Jag tror att jag lyckades skapa en bra panel ändå. (Doctorow är en lätt panelist att moderera men nog svår att lyssna på. Mannen är inte liite hyper!)

Fantastisk Svamp, åhörare
Karin Tidbeck

Karin Tidbeck på svamp

Karin Tideck pratar om svamp i fantastiken och i den mer mondäna verkligheten. Mycket intressant och underhållande!

Och mycket mycket mer

Författarsamtal

Jag fick chansen att fråga Chris Wooding om lite böcker. En intressant detalj som jag lyckades få reda på var att han experimenterat med språket i sina böcker. Fade var strick och kort språk, the Braided Path använde han högtravande och formellt språk men i Ketty Jay landade han någonstans mitt emellan. Det kan förklara varför jag hade så svårt för Braided Path. trots att jag älskar hans andra böcker.

Chris Wooding

Chris Wooding

Jag lyckades också prata med Cory Doctorow om Socialism och liberalism. Jag kallade honom ‘kryptosocialist, något han inte förnekade. Var går gränsen mellan Leftliberal och Socialist, egentligen?

Sen kunde man alltid råka springa in i de stora Svenska Fantastikerna på  plats. Karin Tidbeck, Nene Ormes, Erik Granström, m fl.

2014-06-28 11.28.13

En helg som dominerades av samtal, diskussioner och möten. Allt en Swecon måste vara …

 

Steampunkfestivalen

… och mycket mer! Det var inte bara Swecon utan dessutom Steampunkfestival. Hela festivalområdet var fullt av underbara kreationer. Vackra kläder, spännande manicker, käppar, höga hattar och tubkikare! Steampunkare bär sin kreativitet på utsidan vilket är väldigt trevligt. Dessutom blev jag positivt förvånad att så många fans bjöd till och valde att klä ut sig för att delta i steampunkorgien. Det fanns försäljning av korsetter och mustaschvax, workshops och cosplaytävling. (Och Ånglok!)
På det stora hela var det en fantastisk tillställning och om jag har någon kritik så är det att man delade upp kongressen för balen. Det finns en tradition inom fandom för detta, tex i Göteborg med deras bankett, men jag är inte helt bekväm med arrangemanget eftersom det delar upp hela kongressen i två delar, inte efter intresse utan efter om man betalat eller ej.

 

Jag känner att jag har svårt att i ord beskriva alla fina kläder så jag lämnar lite bilder istället.
2014-06-29 14.16.02 2014-06-29 14.15.59 2014-06-29 14.15.21 2014-06-29 14.02.04 2014-06-29 14.02.09 2014-06-29 12.58.552014-06-29 12.13.14 2014-06-29 10.56.01 2014-06-29 10.56.09 2014-06-29 10.16.512014-06-28 18.40.11 2014-06-28 17.21.13 2014-06-28 17.21.06 2014-06-28 17.21.36 2014-06-28 14.39.54 2014-06-28 14.39.35 2014-06-28 14.39.40 2014-06-28 11.34.192014-06-28 11.34.56 2014-06-28 11.33.23  2014-06-27 16.21.44 2014-06-27 18.53.38 2014-06-27 16.14.122014-06-27 17.50.152014-06-28 14.05.13

 

Chris Wooding kommer till Swecon

och jag har blivit ombedd att hålla i bokcirkeln om hans bok The Haunting of Alaizabel Gray. Jag har inte läst innan jag fick uppdraget  men jag kan säga att Chris Wooding är en helt underbar författare. Hans andra böcker är ju bara så bra!

 Ketty Jay

Jag har läst och recenserat flera av hans böcker men den som fastnat mest är serien om Ketty Jay. Passande för Swecon är det en SteampunkcowboyFireflyredemptionsaga.
Retribution Falls är första delen där vi får stifta bekantskap med Captain Frey och hans besättning på luftskeppet Ketty Jay. Det första som slog mig var likheterna med Firefly och besättningen på frakskeppet Serenity. Sen slog mig skillnaderna; Wooding är inte alls snäll mot sina karaktärer. De dissekeras i varje motbjudande och självik detalj. Kapten Frey är självisk och lat och den enda anledning til latt hans patetiska skara stannar kvar är att det inte har någon annan stans att ta vägen. De hankar sig fram som fraktfartyg och en del små säkra stölder och pirateri. En dag får de ett erbjudande som är för bra för att vara sant. Så klart bryter hela helsike ut och de får fly för livet. Att tvingas lyfta sig för att möta nya utmaningar är inget för dem så det blir snabbt komplicerat.

Ju längre serien fortlöper desto mer lyckas besättningen på Ketty Jay leva upp till nya problem så det är nästan lite förvånande att serien lyckas hålla i fyra böcker, men det gör den. De olika karaktärerna har ett förvånansvärt djup och alla har en spännande bakgrund.

Fade

En Science Fiktionroman om en plats där man lever under jorden. Samhällen krig och konflikter i enorma grottsystem. Självlysande svampar så klart. Tack och lov är det inte vår vanliga jord eller jorden efter katastrofen när handlingen letar sig upp på ytan utan spänningen håller lika bra här. Skitbra!

Nu har ni bara ett par dagar på er att läsa Alaizabel Cray.

Gör det så ses vi i Cirkeln!